Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höstens träd

Kvistar, grenar
Som mycel
Frakterar de mot löddrig sky
Upp, upp.

Från den kalla jorden
Mot vind och sol
Att smeka, att slå
rosa.

Som halvöppna munnar
ofullbordade rop
då grov natt oscillera
Taptot.


*



Blad, blommor
Som dendriter
Sprakar i solen
Ut, ut.

I otakt:
ögon och öron, ljud och bilder
Dryper, dryper
Grå och dunkla.

Som glatta hinnor
Nedsänkta pannor
Organvävnad i syrakrig
Reveljens järniga klang.




Fri vers av Hugo Ferla
Läst 290 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-11-06 23:51



Bookmark and Share


  Just Emotions
gillar*
2007-11-07
  > Nästa text
< Föregående

Hugo Ferla