Det gör ont inombords när jag tänker tillbaka
Varför hatade ni mig så otroligt mycket?
Varför fick jag inte vara med er andra ungar?
Jag talade en annan dialekt än er ,var det därför?
Varför frågade ni aldrig om jag ville vara med
Jag ville och önskade varje dag ...

Kommer ni ihåg den dan det var kallt ute
Vi var på väg hem efter skolan till vår gata
Traktorskopan med is o vatten hamnade jag i
Ni knuffade ner mig i den och jag tvingades att
ligga kvar fast det var kallt och jag var rädd
Jag frös så jag skakade , ni skrattade hejdlöst!

Eller den gången ni släpade mig till djurkadavret
Tvingade mig att ligga i den oformliga massan kött
som luktade surt i sommarvärmen
Jag grät och önskade mig bort bort BORT!
Jag använde aldrig de kläderna igen...
Kan än idag känna odören då jag tänker tillbaka
Flugors surr påminner mig om den händelsen

När det vankades kalas viskades o tasslades det
planerades och fnittrades
Jag visste att jag aldrig skulle bli bjuden och jag
vet inte om jag skulle våga heller


Jag minns att på gymnastiken så grät jag inombords
magen värkte av oro
De timmarna var givna tillfällen att skratta och håna
Läraren låtsade inte höra eller se...
Tjockisen fick man håna eller skratta åt
Var det därför jag var hatad? För att jag var rund?

De gånger vi skulle göra farsdagspresenter så satt
jag ofta tyst och knåpade som de andra barnen
trots att jag inte hade nån pappa att fira
DU HAR INGEN PAPPA!!! DU ÄR EN HORUNGE!
Orden haglade över mig där jag satt ihopkurad
Jag ville hålla för öronen men viskade tyst inom mig
Det har jag visst! ...någonstans...
Kanske svaret fanns där? Jag hade ingen pappa

Åren gick ...vi blev tonåringar allihop
Jag återvände till skolan efter sommarlovet
Jag hade åkt hem , dit jag kom ifrån så det var
längesen jag mött någon av de som var elaka
Sommaren hade satt sina spår hos alla
men kanske mest hos mig ändå...på många sätt

Jag hade vuxit på längden ordentligt
Håret var inte samma utan solblekt långt
Jag var en annan nu , inte inuti men utanpå...
På något märkligt sätt var jag helt förändrad
Det tisslades då jag kom in i skolsalen
-Vem är hon?! hörde jag flera viska
De kände inte igen mig!!!
Jag minns att jag log inombords...det är ju jag!


Då det gick upp för dem att det jag var så såg jag
hur förvånade de var!
De fjäskade och pratade...MED MIG!!!
Jag tyckte det var märkligt och att de var ynkliga..
Jag var trevlig emot dem , till och med mot de som
varit mina allra värsta plågoandar

Pojkarna flockades runt mig och jag var en av de
mest populära bland flickorna
Jag var alltid bjuden till festerna som anordnades
och många ville vara en nära vän till mig
Jag höll mig till några få vänner jag kunde lita på
Spåren satt i och jag var på min vakt...

Jag blev kär den hösten i en pojke som gick i åttan
Jag hade inget självförtroende men var hett förälskad
Bar på den hemligheten utan att visa eller berätta
Jag minns den dan då han visade att han hade
känslor för mig ...det bubblade och sjöng i mitt bröst!
Tänk Anders, som var den populäraste och finaste
killen i skolan gillade mig ...!
Jag och Anders höll ihop som ler och långhalm i 3 år

Nu många år senare när jag möter dessa människor
som blev mina plågoandar under tidiga år
känner jag ofta mig upprymd
Jag känner mig så rik och lycklig i mitt eget liv
och undrar hur de har det med sina liv
Kommer de ihåg den lilla flickan de gjorde så illa
Minns de helvetet de beredde för henne var dag
Eller minns de sagan om den fula ankungen?