jag tvättar av mig huden
med allt för känslig tvål
jag känner mig så luden
mitt hjärta är ett hål

jag säger jag ska sluta
bete mig som jag gör
jag vill så gärna skjuta
och se när alla dör

jag fyller min strumpor
med sand och bakelit
jag äter inte pumpor
men gör det ej med flit

jag fångar alla stjärnor
och har dom i en burk
och bjuder himlens tärnor
på varsin jätteslurk

på natten blir det svart
alla stjärnorna är slut
dom vet ej var dom vart
vet varken in eller ut

mina strumpor är så tunga
jag kan knappast gå
jag håller fötterna unga
genom att endast stå

snart så kommer slutet
såren är djupa nu
jag har inget förflutet
och inte heller du