Plötsligt gick det upp för mig
vad som var maya, en illusion:
Du och dom och jag och vad vi klädde oss i.
Av vanan skapade vi det vi såg och tänkte.
Själva världen av denna blindning skedde och blänkte.

Din kostym och mina miner och mina kläder och dina viner
Fanns de egentligen?
När jag väl såg var det försent att utbrista: \"Äntligen!\"
för det fanns ingen som iddes lyssna.