Jag drar tjocka streck
över onödiga texter
och meningslösa ord
Allting blir ändå bortglömt tillslut
även vi
Visst är det så, mamma?

Vi blev ensamma ett tag
och även om ordet tårar
beskrev våra nätter bäst
hade vi varandra
Och även om han klarade sig
så förlorade vi en bit
av oss själva, eller hur?

Dina bruna ögon ler aldrig längre
och dom har liksom mist sin glans
Om jag hade kunnat
skulle jag ge dig allt
   men det går inte
Och jag vill bara se dig le
på riktigt
Så som du kunde göra innan




Innan allt blev svart


Kan du inte le för mig,
mamma
?