Du bar en snäcka
som en sköld mot alla
du var rädd för att falla
och att djupa känslor väcka

dina sorger är en karta
ristade i ångest över huden
och Hades är den enda guden
du älskar mer än hatar

gamla tiders kval
jagar dig om natten
ihåliga äro skratten
i denna mörkaste dal

jag minns ännu orden
som dränktes i havets skrik
stormen som rev sönder seglen i panik
jag minns, den svarta solen

och snäckan som föll ur din hand
men en dag skall jorden höra
och vinden skall föra
dig till havets andra strand