Och ut går du ut från HK salen
Ut från skiten, bort från fega vänner
Och osagda sanningar
Ut från dig själv, ut, bort från Peter Jöbacks
fjolliga helga natt.
Och trots att lukten av lusskatter
och cookies inte är lika tät nu,
såkandufortfarandeinteandas
För fan du har ont, du har ju just bränt dig
Ochhelvete,detgörontdetglöderdetgöront
Bränt dig på sanningen

Varför ska allt skita sig,
just när man trott att allt lugnat sig,
varför ska allt skita sig,
när du trodde att du hade tagit stressens,ledsamhetens,orkeslöshetens
sistasista andetag?
för ett tag, ett enda lugnt slag
så trodde du igen

Du trodde för mycket,
trodde att allt var bra
Troddetroddetrodde -vilketfanjävlaord
Nu är du fast igen, i en kletig,
äckligt söt sörja
av något som du svagt kommer ihåg
av något du starkt försökt glömma
Och julen vänder sig mot dig,
Liksom ett enda stort HÅN detta år
Du orkar inte längre,
vara en dålig människa,
en dålig person,
en dålig vän
När hela världen andas tro, kärlek och julsånger
Och du vill bara skrika, slå och svära

duvet,
ingen vill vara DÅLIG
men det är liksom den stämpeln
du fått i pannan
av dig själv
Och av andra som stod dig nära
ett fall nära
nära marken gör inte nödvändigtvis mindre ont
om du inte har någon som kan ta emot dig

Det är ett faktum, inget du tror
du orkar inte vara dålig
orkar inte ens vara




Någonting*

längre