Vargarna ylar mot månens sken
dimman ligger tät, stjärnfall,
och timman är rysligt sen.

Magin inatt är stark,
oigenkännliga ljud, kyla,
vargflocken förflyttar sig snabbt, utan att nudda mark.

Vassa tänder i grinande käftar som av stål
ett begär, månstrimma,
farligt rubba balansen, och så ett vrål.

Det är underbart, frihet
att höra vargarna yla mot månens sken,
vackra, finlemmade varelser,
dimman ligger tät, och timman den är sen