jag
vet
att
jag
inte
borde
änga
mig
åt
det
jag
kallar
\"poesi\"
men
ibland
så
bara
jag
måste
göra
uppror
mot
svennelagen
och
torra
gammla
poesigubbar/-experter
och
stavfelandet
.
vetskap
Jag
sväljer
tårar
varje
gång
jag
inser;
att
allt
inte
är
så
bra
som
jag
trodde
Och
nu
när
jag
inser
att;
Du
Hatar
Mig
då
går
något
sönder
i mig
jag
ville
ju
inte
bli
hatad
jag
tänkte
aldrig
mig
själv
som
en
person
som
var
hatad
bara
en
som
var
överkörd
av;
mobiltelefonens
negativa
påverkningar
av;
en
död
känsla
i
magen
för;
ja,
nån
jag
älskade
hade
hittats
av
döden
PANG
BOOM
DÖD
FUCK YOU
men
vem
skulle
komma
att
sakna
mig
när
jag
växte
vingar
de skulle ju ändå aldrig fungera
Och
nu
inser
jag
att;
jag
sviker
alla
till
och
med
mig
själv
Och
jag
vet
att
det
är
bara
jävlar
som
sviker
andra
men;
de
,jävlarna
sviker
aldrig
sig
själva
förutom
i
ögonblicket
innan
före
då
de
blev
jävlar
Och
fan,
nu
inser
jag
också
att
jag;
inte
ens
klarar
av
att
vara
en
jävel;
Och
fan
vad
jag
suger
och
jag
vet
att
det
är
bara
djupa
insikter
om
livet
som
blir
till
reds. val*
och
att
ingen
bryr
sig
om
att
läsa
den
här
jävligt
irriterande
texten
som
berättar
om
hur
värdelös
jag
är
jag har ingen,
*