Det är en änglajul i år.
Gnistrande strödda blanka jul.
Vi är bland granar och grus.
Bland gäspningar och vanor.

På stjärnornas facetter sitter de som
som slutat använda notblad.
De dinglar med bjällrande ben
och viskar vilande saker till de flagor
som ska landa. Till guldet i dimman.
Det som faller ned till oss som bor här.

Det som får falla genom svarta år
fram till nya viljor. Ner till de som ser uppåt -
längs granarnas stammar.
Ner till de som stannar till. Och värker
sig genom sitt nya - förlösta. Och till de som
blir varse de sånger som burits i blindo.
Ner till det hungriga barnet utan plats.

Fritt stämmor, utan pålagor och dubletter.
Befriat från siffror och andra böjda streck.
En fristad från det som bedömer.
Som en änglajul i vanornas land.
Mellan hösten och sommaren,
och mellan verk som plötsligt skrevs
men ännu aldrig sjungits.

Det är en ängel som sitter i granen.
Strax nedanför stjärnan.
Jag ska fråga om den vet många saker.
Och fråga om den vill sjunga med.

God Jul