Ära vare Gud i höjden
och fred på jorden

bland människor

Han har behag

Evigt gamla

Tvåtusen år

evigt nya

med tröst
till mörka sinnen

Prästen läser det budskap
han läst så många gånger förr

läser

och talar
om ett nyfött barn


Jag har sett
en stjärna

så förunderligt klar
den har lyst över hed
genom storm
skingrat mörker

den har lyst
fram till idag



Av slentrain
eller kanske
av en outsagd längtan
plockar vv fram krubban

bäddar med konstgjort gräs

åt konungarnas konung

som ligger där
med ett stelnat
dockansikte

bredvid hans krubba
en keramikmor
i blå mantel
och en ståtlig Josef

Herdarna står i samma ställning
år efter år

och en av de vise männen

har blivit naggad i kanten
han kanske har tappats någon gång....