Mellan Alexandra och mina ögon..

fanns en saga..

Den som kände Alexandra

knäföll

och bad

Till gudomligheten i det blåfärgade ögonen.....

Jag kysste Alexandra

när hon levde

och jag minns hur hon närmade sig mig

Hur mina armar täcktes av det mest ljuvliga flätor

så minns jag Alexandra..

så som en sparv minns sitt nybyggda bo

Åh..Alexandra

mellan oss fanns miljontals bilder och en sparv..

och många mötesplatser

Alexandras namn var och är en högtid i min mun

Alexandras kropp var ett bröllop i mitt blod

Jag var förlorad i Alexandra mer än fyra år

I fyra år sov hon på mina händer

Och vi lovade varandra

det mest härlig i kärleken

och vi brändes i vinet av våra läppar

Och vi återföddes i

varandras armar

Åh..Alexandra

Vad var det som hände

som gjorde att mina ögon

simmade i de två blåa molnen

Åh...

Här är min saga

i en tid

då Kärleken fyllde vårt hus

och värmde våra hjärtan

men

...sorgen besökte oss..

stal vår glädje

säkerhet och ömhet

Stal min älskling

som fyllde mitt hjärta med kärlek och drömmar

en gång

i en tid

då tystanden i skymningen

tog min måne

och emigrerade långt borta till en osynlig plats

och släckte de blåa färgade ögon

Vinden sopade bort alla sångare

Och Alexandra

Mellan Alexandra och mina ögon

fanns ett liv...

en saga

då var hon en härlig melodi på mina läppar..

idag hon är bara en tyst hemlighet

i famnen av mullen

i barmen av himlen..