Utandningens friskhet
Vilar i våra sargade händer
de vilar i ögonen hos betraktaren

I mitten av lundens snöförtrollande andetag
under den stora majestätiska jungfrumånen
I kungaträdgårdens mittersta sköte
Där vi skulle leta först och inte leta alls

Där har löften avlagts och sanningen bortlagts
Jag tigger urskuld för sanningens skull
För inte ens Einstein skulle kunna räkna ut
vilka molekyler och vilka atomer
som sammansätter våran kärlek

Men ingen skall få veta
Ögon blå som akvamariner
de döljer ordens vikt och innebörd
En fast hand håller bättre än ett helt skrov
Iallafall på våra vatten

Och jag önskar
att när hotell Pärleporten skickar en räkning i mitt namn
Att jag en sista lycksalig gång får se
Jungfrumånen höja sin stora kropp över himlavalvet
Att solens djupa strålar än en gång letar sig upp över horisonten
och in i dina ögon

Sannerligen
är det en ljuvlig värld.