Ordet sannolik har mycket olika betydelse för
olika människor har man funnit.

För en del betyder det hög sannolikhet
och för en del måttlig eller låg sannolikhet
eller vet inte eller intetsägande.

Och bedömningen av en subjektiv sannolikhet
görs på olika grunder av olika människor,
så den kan se ut hur som helst.

En sannolik människa kan alltså tänkas existera
för den ene, men sannolikt inte existera för
den andre och vara omöjligt existerande
för den tredje.

Psykologins personlighetstyper och psykiatrins
diagnoser är tankekonstruktioner i bedömarnas
huvuden för att lindra deras osäkerhet och ångest.

De människor som bedöms tillhör inte sannolikt
eller osannolikt den ena eller andra kategorietiketten.
De är som de är. Den osäkerheten får vi leva med.

De är människor och som sådana unika vad gäller
gener, miljöerfarenheter, upplevelser och samspelet
mellan dessa.

En människa kan inte vara sannolik eller osannolik.
Hon är. Och kommer aldrig att upprepas som unik
storhet.

Att reducera en människa till en kategorietikett
eller till en sannolikhetskonstruktion är ett tankefel,
men ändå vanligt.

Kanske borde vi överge pseudopsykologiskt pladder
och mental lättja och börja se människor som de är.