Mina andetag blöder
av nödvändighetens tvång
att leva
i smärta
skär genom luft
eld skär
natthimlen
blir ljus för en stund
av elden
av hjärtats tändvätska
lusten..
som om gryningen var på väg
men vänder
natten, mörkret, härskar
i min värld och nästa
finns inget förlåt för den jag är
eller var igår
om du kommer ihåg
att vi två
en gång..
skall jorden åter brinna
vid horisonten
brinner en längtan
en papperssvala
vi kallar kärlek