De brukar säga att när saker och ting är som värst så kan det bara bli bättre. Om det nu är som de säger då undar jag...blir det värre eller är vi på väg mot de bättre?

Hur kommer det sig att i allt jag ser och allt jag hör så finns det någon konstig koppling till allt som hänt?

Hur kommer det sig att det var just du av alla på denna jord som skulle få mig att må så här?

Hur kommer det jag att jag både är arg och ledsen på samma gång?

Var finns det som inte finns längre?
Vill någon snälla hjälpa mig att leta?

När kommer den dagen då du säger till mig att jag är din bästa vän?

När kommer den dagen då jag vaknar och det att allt är precis som det ska?

När kommer den dagen då jag slipper skriva ner en massa tankar som jag egentligen inte har plats med?

Kommer vi nånsin få kalla oss dina kompisar igen?
Vem som än skrev den där historian, snälla ta ett suddigum och sudda ut den!!

Ett hjärta är till för lyckan inte för smärtan.
jag trodde du var den du visade dig vara men jag hade nog fel.

Hur det nu än är och hur det nu än har blivit, jag glömmer aldrig, om det så kommer ta 100 år innan jag får veta vad som egentligen hände.

Dörren är öppen, det kommer den alltid vara, kom om du vill, om du kan, har tid så får du gärna gå in. Jag sitter där vid ett av borden med en milkshake i handen...