Det fanns en gång i tiden
en gammal Odal-man
fast han sen länge vilar
ligger bilden tydlig kvar

På träskidor med cigaretten
lätt dinglandes från mungipan
sa han: frukta inte ryssen
eller den snåla nordanvinden-

-hälsa på alla du möter
var stolt och rak i ryggen lilla tös
och låt bli att göda sådana
som tar för sig på grisars vis




Den dagen Odal dog
var vinden outhärdligt stilla
kniven orörd på snickarbänken
gården till hälften skottad

Mormor i köket i sin röda kjol
famnar och handflator
fuktiga av sorg
och längtan

Bilden av Odal har jag burit
genom tio vårflodar
och lika många istider
den förblir märkligt klar