Regnet piskar mig till gråt
skriker rakt ut förlåt, förlåt
utan några krafter kvar
springer på saknar, det är allt jag har.
Fortsätter bara steg efter steg
försöker dölja att jag är rädd, rent av feg.
Springer, för att jag kan
hoppas, tror att vår kärlek var sann.
jag vill ha dig tillbaka, jag saknar dig
kan du ärligt säga att du aldrig tänker på mig?
märker knappt att solens svaga strålar försvinner ner
springer bara på, meterna blir allt fler.
Ensam, saknar, älskad, jag vet varken in eller ut.
Rädsla, saknad, när ska denna smärta få sitt slut?