Kärlekens dikter som jag skriver

är ifrån stickning och broderier av dina fingrar

ifrån partiklar av din kvinnlighet

därför kan folket var gång läsa en ny poem av mig

tackar dig

Alla mina blommor är ifrån produktionen av dina trädgårdar

och alla mina viner är ifrån doften av din vinranka

och alla mina bokstäver är ifrån din guld gruva

alla mina dikter bär

avtryck av dig

Du är högre än alla stjärnor

och utrymmet i dina ögon är bredare än frihetens utrymme

du är härligare än alla ord som jag skrivit

och vackrare än de dikter som skall komma att skrivas

Kan inte leva utan att andas luften som du andas

utan att

läsa de böcker som du läser

dricka kaffet som du dricker

lyssna till musiken som du hör

och älska de rosor du köper

Vad som helst

kan inte skilja mig ifrån dig

ifrån dina hobbys oavsett hur barnsliga de är

eller omöjliga...

för kärleken att dela allt med dig

allt ifrån kyss

till berusning

till smältning

Kärleken är att jag ska inte vara bunden till min geografi

och att du inte skall ha din historia

kärleken är att

du pratar med min mun

ser med mina ögon

och

att du upptäcker världen

med mina fingrar

Före dig sökte jag

om en ovanlig kvinna

sällsynt kvinna

som tar mig till era av ljus

när jag fann dig

upptäckte jag ett nytt språk

en ny religion och en ny kultur

Kan inte vara naturell med en kvinna som förblinda mig

inte heller med en dikt som gör mig häpen

inte med en doft som skakar om mig

för det finns aldrig neutralitet

mellan fågeln och korn av vete!!

Kan inte sitta med dig mer än fem minuter

utan att mitt blodenhet ändrars

utan att alla böcker flyger

utan att sängens överkast flyger ifrån sitt plats

och jorden förlorar sin balans

Jag delar dikten med dig

precis som morgontidningen delas

som en ost fralla blir till två halvor

jag delar språket med dig

och kyssen

och åldern

en ålder för två

Jag känner i min poetiska afton

att min röst kommer ut ifrån dina läppar

Efter jag älskade dig började jag upptäcka

hur kvinnans kropp liknar diktens kropp

Hur möts specifikationer av din midja med specifikationer av poesi

Hur lingvisten förenar sig med kvinnlighet

Hur svarta bläck rinner ut till

blåa,gröna,svarta och bruna ögon

Vi liknar varandra tills undran väcker förvåning

och går i varandra till radering

då vi klär varandra

våra tankar och våra uttryck

smakar

vår kultur

små saker går i varandra..

och undran väcks ur slummer

vem är du

vem är jag

Du beklär det vita pappret

broderar ovan mina dikter

du ordnar mina anteckningsböcker och mina handlingar

övervakar mina bokstäver

beriktigar mina felstavningar

så hur ska jag säga till folk

att du inte sover mellan mina fingrar!!

Svärmeri för folket är
att låta dem blanda dig och mig
för då uppstår en märklig synergi

När någon ringer upp dig

då svarar

jag

när någon bjuder ut mig på middag

då går

du...

Om de läser en ny dikt av mig

så tackar de dig

Du går vid min sida
där jag säger att orden inte kan bära dig

Ibland så vet jag

innan du har inte ens börjat tala

vad orden vill säga

och

jag är avslutar

det du vill ha sagt