det blir en lång vinter
tänker jag
när jag känner din hud
flagna under mina fingrar

orden du kved ut av ömhet
blev sagda med taggtråd
runt ditt förbrukade hjärta
och jag tog åt mig varje ord
och lät dig förbruka mitt

en besatthet av något att
beskriva som sorg lägger sig
som tjära på skär hud

det är intensiva sekunder
när du i mina tankar kysser
mina kinder sönderbrända av tårar
och inpräglade av nattsvart mascara

jag kände dig inatt
när du smög ut ur mina tankar
och la dig tätt intill mig
strök mig ömt över håret
la dina armar runt mig
och viskade orden vi valt
att dyrka varandra med

din frånvaro lägger sig som liniment
runt ett blåhjärta i den djupaste dvala
ett prozac i kött och blod
eller som placebo (och jag tror! jag tror!)
du och jag sväljer dominoeffekten
och hostar upp en sönderspelad gessle
(när vi två blir en)

jag vet ju att jag lindar taggtråden
snäppet hårdare runt ditt hjärta
som blöder blåare än havet

vad jag än tänker på så vandrar
tankarna tillbaka till dig
och jag stirrar ner i min tallrik
fiskbullar och ser dom simma runt
ungefär dom du
i mina tankar

du var min första kärlek
och det sägs
(enligt dawson & joey)
att man aldrig ersätter
den platsen man gav
till den allra första

men fan vad jag önskar att jag kunde
för någonstans vet jag att det inte finns
så många vägar som du erbjuder mig

suktandes efter dina hjärtslag
sövd av dina lugnande andetag
njuter jag av rampljuset du skapat mig

när jag hör din röst markera sitt revir
i sönderskrikna hörselgångar
tänker jag att
det blir en evighetslång vinter

du ger mig vinter
och jag ger dig mitt allt

två förbrukade hjärtan
frostbitna av liniment
slingrar sig runt varandra
och stannar plötsligt

vi fortsätter ändå, dawson of mine
som att trampa på sprängda minor
eller att krama döda träd

vi säger ändå puss när vi lägger på luren
(vi borde verkligen sluta med alla lögner)







det blir en lång vinter i år