Ser inte längre ut genom förändringen,
skär inte sektioner ur nuets efterbörd.
Allt jag har att skilja mig från
är en natt utan löften och en stund utan ro.

Stadens stenar gäckar klockslagets urval,
allt är av yttersta i sig själv – landskap –
och ändå följer alltid rörelsen som är jag
bara det som jag egentligen möter.