Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ner i Djupet

Jag har tröttnat på att ligga vid ytan,
flyta med strömmen....
Jag dyker ner i djupet nu..
Fast jag försöker pressa ner mitt huvud genom vattnet
så binder små droppar mitt ansikte mot solens strålar...

Därnere sprider sig ett mörker runt mig
min mun fylls med lera och jag kan inte andas
Fastän jag sväljer och sväljer,
så fyller vattnet mina lungor och jag sjunker...

Jag försöker röra mig och jag kan känna
hur vattnet inuti rör på sig och ger mig ett lugn
Mina händer är avdomnade men jag kan höra mitt hjärta slå
Det betyder att jag lever, gör det inte?

Jag måste dyka ner i djupet,
Simma genom vattnet,
Känna att jag är starkare
än tidvattnet som försöker svepa mig bort...




Fri vers av TOVE FRANK
Läst 269 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-02-20 10:07



Bookmark and Share


  Maria Zena Viklund
jag tänker lera mot vatten en slags kärlekens smältdegel som jag själv skrivet om , fint!
2009-04-02

  Larz Gustafsson VIP
Det finns ett mörker i vårt eget djup
Med branta klippor
och med stora stup
2008-02-20
  > Nästa text
< Föregående

TOVE FRANK
TOVE FRANK