Jag tror igen.
Jag vågar igen.

Det gick snabbt, snabbare än vad jag någonsin hade trott..

Men det mest underliga är inte att det gick snabbt eller att jag vågade igen, det mest underliga är att jag inte insåg tidigare att det är SÅ HÄR det ska vara, SÅ HÄR det ska kännas.

Jag har spillt tid på andra som inte varit värda det, som inte varit värda mig.

När jag minst anade det, när jag allra minst ville.
Så sprang jag på en underbar.

Helt plötsligt steg han i min värld och jag hoppas att han stannar där.

Vill skrika ut till hela världen att jag tycker om dig.

Att kunna ligga bredvid dig och bara titta in i dina ögon utan att behöva säga ett enda ord, det är lycka och det är på riktigt.