Du är som ett tomrum
som ständigt kräver större utrymme
snart får jag inte plats
för allt du
som breder ut sig

mitt ego
ger med sig
för ditt frånvarande
mitt jag
kippar efter andan
i din påträngande tomhet

Jag
finns lika mycket som du
nämligen hela tiden
och inte alls

Du skär
genom mig

Din luft
fräter mig

Din naiva lycka
hatar mig

Jag är ingenting
för att du finns

Och nu
vill jag fläcka
din obönhörliga intighet
med mig
så att jag också
ska kunna få finnas

fläckarna
blir
ett embryo
som skulle
kunna bli
jag