Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Un chien andalou




Månen

är en kniv i mitt hjärta

och den är svart när jag blundar,

det gör ont när jag darrar

Mina tänder i sömnen går sönder
i mina drömmar

och slagen från blixten gnisslar mina tänder

och det snöar som kokain över min egen öken

liksom draken jag jagar, det Kanske är solen,

Kanske är det solen, men jag ser inget solsken för allt är vitt

som ängeln i snön lämnar jag mitt blod i jordbävningen

i mitt inre, mitt inre
som kliar, kliar hål

Om jag gråter är det förgäves

Om jag andas




Fri vers av isidore
Läst 286 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-03-06 16:21



Bookmark and Share


  Benjamin Jakobsson
Jag får upp bilder från filmen med samma namn i huvudet när jag läser det här, men egentligen borde jag inte få det. Samtidigt måste du väl ha valt just den titeln av någon anledning? För att sammanfatta min åsikt säger jag: \"fasen va bra\"
2008-04-24

  Sländan
Tycker om massa! Helt perfekta ord och meningar som letar sig in och bara fastnar!
2008-03-07

    Trast
En lite ny stil, tror jag. Lite mer direkt än dina tidigare dikter. Tänker på expressionism även om referensen kanske mer är till surrealism...
2008-03-07
  > Nästa text
< Föregående

isidore
isidore