Den puttrar på spisen på ugnen                                                             Järneken skriker förtvivlat i kampen mot slickande eldtungor                     Kaklet på sekelskiftesvillans slitna vägg        Får stänk av kärlekens bittra vaktelägg                                                                                                       Men på kokplattans uppvärmda yta av gjutjärn                                                  En karott av enklaste smide triumferar                 Timmen är slagen

Husmor iklädd det vackraste av förkläden                                                   Blicken vandrande mot sin ungdom                                                                     Tårar som fälles ned i kompotten                                                                Tårar som smakar av längtan och hopp                                                  Vedspisens hetta värmer hennes kind                                                             Som förblir kall i denna bistra vinterkväll               Timmen är slagen

Lekande springande minns hon sin man Gick höll varandra hand i hand Kysstes i regn kramades i snö Förlovades gjorde dem när vintern föll i tö Passion lidande storbråk och heta nätter Teaterbesök och välsmakande förrätter Timmen är slagen

Vid sina fötter ligger en gammal portfölj                                                       Den var hans men den lämnades kvar                                                             Ur den plockar hon upp ett gammalt fragment                                                   Ett kärleksbrev som hon honom har sänt                                                      Den söndermals till tusen bitar i den puttrande grytan                                       Smakar av blandningen på en silversked men något fattas                    Timmen är slagen

Som sista ingrediens hon klipper av                                                              Den sista av hennes gyllene lockar                                                               Just där brukade han smeka henne så ömt                                                  Men det var längesedan nu är det glömt                      Ställer av potten från vedspisens tak                                                                                           Plockar fram bägare och fyller till bredden                    Timmen är slagen

Dricker sakta den sötaste soppa                                                            Poesins och kärlekens härliga bittra sötma                                               Tänker på barnen som dödfödda var                                                        Tänker på hunden som dog innan husfar                               Tårarna rinner längs hennes vackra ansikte                                                                             Tärt av ålder skårrat av åren                                               Timmen är slagen

Måltiden vilar nu stilla i magen                                                                  Avslutar middagen med det sparade pillret                                   Minnena far förbi i ultrarapid                                                                                          Uppfattar inte brandröken från köket                                           Har ramlat och ligger på golvet så stilla                                                                     Pulsen har somnat och tankarna stannat

Timmen är slagen