Det var en tystnad i gatumullret
och en värme som sprider sig över min hud

brunt hår som skimmrar i medelhavssolen
minnen av en poet i gryningen
(Åren av tänk om vi möts igen)

När livet är enkelt och man har det
trivsamt
jag tänker
jag har en trevlig pojkvän som väntar hemma
det kan bli så bra vi är båda 19 år
och
kan spendera förevigt med varandra

Men kanske har jag alltid vetat
att jag egentligen inte vill prata om
fotboll och grannens nya bil

utan om en artonhundratals poet, fåglar och relativitetsteori

För jag faller och faller för dig
i just det ögonblicket
I eftermiddagsolen vid en fontän i Rom

Så långt bort från skogen
två mil norr om huset jag levt i hela mitt liv
Där jag nog stannat om det inte varit för dig
(För se nu än en gång får du mig att vakna
och se vad kärlek kan vara)

Så ser du mig och i dina ögon
någon sorts skam
kanske av att alla
pratat om dig

hur dina läppar mötte ett barns den där natten i augusti

Och nu när du tittar bort
just då förlorar jag min oskuld