Alltid är mitt hjärtas vägg täckt med taggar

smärta

lidande

pina

alltid men

Åh

min glädje förbjuds

förbjuds...

Jag var tålmodig och uthärdade min själs otålighet

men mina sår skriker inom mig

sorgens stunder är alltid större

än min glädje

Jag följer min väg

mina spår

nöjd med mitt öde och mitt liv

försöker att skratta och dölja

för att uthärda

bärandes min eld och mina tårar

men vad ger det mig

Vi lever i denna förrädiska värld

och våra hjärtan är ledsna och förvirrade

Vi möter folk

vi är lojala mot dem

de tar då våra liv och ger dem till någon annan!

Vi slutar som förlorare...

Vi beklagar allt som passerar oss

vi börjar om vårt liv

vi flyr ifrån folk som gör oss illa

för av någon anledning älskar vi folk som dödar oss

det finns inte någon älskling som lämnas till dig

ingen vän

ingenting

det är endast sorgen som håller dig sällskap

Människors känslor är inte tydliga

godhet,vänlighet kan likaväl vara

svek och falskhet

andra säger att vi skall möta den som är tillskriven oss

men ingen vill kännas vid dina plågor

din smärta

ingen bryr sig om

alla är överens för att bedra dig

alla är överens att sälja dig billigt

till vem ska du klaga då?

inte ens till din tid är din

den tillhör de som har sålt dig

Färden är redan skriven i vårt öde

vi seglar bort..

långt bort och den griper hårt om vårt händer

När vi möjligtvis och slutligen glömmer vårt sår

seglar igen över världen

då kommer det tillbaka för att såra oss igen

det återstår att bo i den

och aldrig förstå den

i dess pina, lidande

är det smärtan som vi måste tillfredsställa

och dess bekymmer

Hur kan vi förebrå den och klandra den?

denna värld är så konstig

när vi väl lär känna den

men

någonstans ska våra skepp ankra

steg skall tas

och vägar korsas

Om den gör oss ledsen igen

ska vi vara tysta och ge upp

Om den sårar oss igen

ska vi gråta och känna smärtai tysthet..

Om jag fäller en tår

lovar jag er

att jag ska torka upp efter mig

med min hand