Trapporna surrade sig fast vid din rygg
Och tog dig ner till poolens botten
Där du fann en hög obscena män


Dina gråtmilda älskare tumlade fram
Som monster genom korridoren
Som drivved och plågoris


Kvinnan satt spetälsk och grensle i ditt rum
Hon tog av sig sin fjäderboa, sina divalater
Och kastade dem tvärs över rummet
Som arton år av ingenting


Hon kupade sina fingrar om dig
Hon släckte din eld
Med sin bittra dagg


Klärvoajant och klarsynt
Reinkarnerad och glömd