Redan medlem?
Logga in
Ensamhet, när den är som värst, alltså mördande
Vid avgrundens kantHan sitter ensam vid avgrundens kant dinglar med fötterna över dess mörka djup slutet är närmare än någonsin en motgång till så tappar han balansen och faller handlöst ner i undergången och döden
|
Nästa text
Föregående Skrivarn |