Varför vill Du inte ge mig något tecken
Ett tecken som får mig att förstå

Jag står här naken och oskyddad
Beredd att ta emot
All den kärlek jag vet att du vill ge
Till en man som mig

Är Du lika rädd som jag?

Och jag som i min enfald
Trodde att jag var ensam om detta

Jag var så rädd för vad Du skulle säga

Men jag har förstått
Att jag är inte ensam
I denna osäkerhet
Du är också där, såvitt jag förstår

Varför är vi så rädda
Inför vad livet har att ge

Jag bara hoppas
Att Dina ord ska förlösa
Min osäkerhet...
Vår osäkerhet...

Kanske hoppas Du detsamma

Jag tycker mig ha försökt
För Dig är det kanske inte tillräckligt tydligt

Jag ringde Dig i november
Ville få Dig att förstå
Här är jag nu
Det är upp till Dig

Varför gav Du mig inget tecken
Ett tecken jag kunde förstå

Kanske är Du lika rädd
Som jag är i denna stund