låt mig sära på dina läppar
och lämna plats för min
tungas letande efter oss

jag känner det när
pirret dör ut i atmosfären
istället för att flöda i mig

och när du ser på mig som du
aldrig gjort förut och säger att
du älskar mig utan att mena det

och jag viskar

passa dig älskling
så att du inte kväver dig själv
med så stora ord i din lilla strupe

och sen går varken du eller jag
vi står kvar på samma ställe
ovetandes om att vi egentligen
redan har tappat bort varandra

jag kände det då att magin
var en förbrukningsvara
(varför blir det alltid så?)

en av oss slutade älska...