Hon hackar sönder sig själv
Med rakblad och kniv
Hon är rädd för smärtan

- Den verkliga smärtan
Säger hon när hennes handleder blöder
Knivens vassa egg skär genom hennes tunna hud

- Den håller ändå inte ihop mig
säger hon just som huden spricker

Hennes trasiga armar läcker blod

Badkaret fylls av iskallt vatten

- Du har redan gjort mig iskall
säger hon och dyker under ytan

Vattnet färgas rött
men hennes läppar är blå
iskallt blå

Någon/något dör där under ytan
ett liv tar slut

Och jag kan inte längre se dig
för du dog där i din ovishet
du visste inte vad jag kände

-Lögnhals
hade du sagt och skrattat,
samtidigt som en låga skulle tänts inom dig.