Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En rysk docka



Som en rysk docka

med alla

mina tidigare jag

inuti varandra....

först den lilla bebisen

så småbarnstiden
med skrubbade knän

skolflickan
med de allvarliga ögonen

tonåringen
med den stora stormen inom sig

den unga kvinnan
med sin oro och förväntan

modern - som nästan inte finns -
de små tar all plats
- ständigt tom portmonä
ljuvliga kladdiga kyssar
och småbarnsmammans

eviga trötthet






Fri vers av Michaela Dutius
Läst 336 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-04-01 21:26



Bookmark and Share

  LassO
Känner igen det, man är inte småbarnsförälder jämt heller... ;=)
2008-04-02

    Maria Malm
Ja, så är det, man bär med sig de gamla erfarenheterna och nya skapas hela tiden.
2008-04-02

  Carola Zettergren
Suveränt så bra poetat!!!
och så tror jag nu att jag vet
hur det kommer sig att jag
samlar på de där älskade
dockorna!!!!
2008-04-01

  NågonAnnans
En härlig liknelse av dig här:)
2008-04-01

  Hildegun Relefors
Härligt! Väl tänkt, fint skrivet, underbart!
2008-04-01

  Ewa-Britt Nilson VIP
Just det, man är alla
och en, på samma gång,
i ett evigt håll-igång, men
med så mycket folk, kan
ju tiden aldrig bli lång
utan bara mycket och
glatt bulleri-bong!
Gott beskrivet hur livet
kan vara, när man är, igång!
**********************
2008-04-01

  thyra
Fin sammanfattning av livet fram tills nu, sen är det framtiden och kanske synen på något djupare som tar plats. Fin metafor, dockan som innehåller de olika rollerna :)
2008-04-01

  Kristina Wallbing
Mycket bra om livets gång, beskrivet med originell bild! Jag känner igen dem alla!
Och hur ser nästa docka ut?
2008-04-01

    © Birgitta Wäppling VIP
Jättefin dikt. Fina, träffsäkra bilder målas upp i denna liknelse med den ryska dockan.
Applåderar!
2008-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius