"Vari ligger din oro?"
Frågan dök upp ur tomma intet.

Jag insåg att det kanske inte var en lämplig plats att försöka besvara den frågan på. Jag sneglade på min närmaste omgivning för att förvissa mig om att den inte hade ställts högt; den hade i så fall kunnat skapa en lätt panik i den kassakö jag stod i. Det verkade dock inte så.

Varorna hamnade på bandet och när det var min tur att betala höll butiksbiträdet upp en liten brun papperspåse.

"Wienerbröd?", frågade hon.
"Jag tror att det är mitt fokus", svarade jag fundersamt.
"Ursäkta?"
"Ja, jag tror att det har hamnat fel. Istället för att söka, borde jag forma mitt liv", förklarade jag högt och lämnade fram mitt ICA-kort för registrering.

Som så många andra förstod hon ingenting, utan log istället empatiskt och slog in koden för "En påse nötter".


När jag kom ut på parkeringen hade det slutat regna.