i en förlorad
sömn
är du skälet
jag vrider
mig inför
jag vaknar gång på gång
trots att
mina ögon aldrig
någonsin
slöt sig
vattnet forsar
ner
längs badkarskanten
vi glömmer sådant
som stegvis förändras
samma mörker
faller
igen
över allt
överallt
dina pupiller
vidgas
men
du ser lika lite
för vi ser inte
sådant som
långsamt
förändras

vi glider isär
som isen som krackelerar
på våren

vi glider isär
som natten och gryningen
ifrån varandra

jag försvinner ut
där du inte längre kan nå mig
utanför vintergatan somnar jag om
tätt mot din rygg