Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glaskulan


I min glaskula kan jag se
Minnen från händelser
Jag ser den dagen jag fick en ny cykel
Så stolt jag var

Den var gul metallic
Sken som solen, i solen
Cykeln, solen, och jag
Sken ikapp…

Jag minns när jag fick min nya väska
Adidas en grön
Med fickor på båda sidor
Och en rem…

Den slutade sina dar
Som matväska på bygget
Innan den fick hamna
I nåt sopställe nånstans

Jag minns när jag kysstes
På riktigt, första gången
Den där innerligga kyssen
Och hur oerhört nervös man var

Skulle man duga
Man tänkte inte på att kanske även hon
Kände detsamma
Inför det ”första instigandet i vuxenliv”

Hur spännande var det inte
Att första gången möta en blick
Som sa detsamma som, jag kände
Undrar, vad du gör nu…

Minns du mej, på samma sätt
Kan du se i din glaskula
Den där nervösa killen
Som troligen virvlade lite för intensivt…

Kanske skulle du få ett annat slags minne
Om vi möttes nu i så fall
Jag kunde börja med att laga en härlig middag först
Det skulle jag aldrig kunnat då…




Fri vers av LassO
Läst 201 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-04-18 09:28



Bookmark and Share


  -Ulla Tilemo- VIP
Ja ibland förlorar man sig i minnen och nostalgin flödar. Det känns på ett sätt så härligt att ha sina minnen, samtidigt ser man hur snabbt tiden har gått, och snabbare och snabbare går den.
Din dikt påminner mig om just det. Tidens flykt. Slutet på dikten, den där middagen......som ett sätt att stanna tiden lite.
2008-04-18

  anits VIP
Vacker text vackra minnen
Vårda dom väl
2008-04-18
  > Nästa text
< Föregående

LassO
LassO