det finns inga sätt att kommunicera med dig. du är ett vakuum, en dimmig plats som jag inte kan tyda. du finns ingenstans där man syns. men denna texten är till dig.

jag kanske inte kan säga exakt hur det känns, för jag vet det inte ännu. men jag vill skriva något om hur trasigt allting är när du inte är här. hur tankarna spänner på oläkta platser, hukar vid dagarnas svarta kant.

för jimmie, de säger att du har varit borta i över en vecka nu. och det är kanske sant för jag kan inte se dig. jag skriver ditt namn, vill googla mig fram till en plats där jag vet att du finns. se dina fotspår, över en mycket blank yta.

men tiden har tömt sig, lossnat från sitt eget ur. du finns ingenstans. och jag känner det omätbara i att a l l t i n g står stilla. en rekommendation i det tysta om att vi aldrig får dröja för länge. innan vi är där. jag tänker även på hur det är att lära känna människor på riktigt. att känna smärtan.

jag vill trä vår stund på en läkande lina. ett halsband som värmer där annat känns kallt. för jag har någonting som buktar ut, jimmie. ett svetsat sår som vrider utåt, även inåt. det är så svårt att andas när de letar efter dig på alla platser där jag vet att du inte vill vara.

och jag trär den stunden på ett halsband, håller färgerna i mina trötta händer. hastigt, som om allting hängde på det. ett tunt band av rädslans motpol.

men det är rädslan som faller genom natten, möter sommaren. bryter ut bland stadens blommor och på min balkong. det finns nu en mycket djup krater som slog ut där inatt. ett hål av saknad på min balkong.

ännu ett försvunnet ansikte. du möter grovkornigheten, det sparsamt upplösta fotografiet. jag känner inte igen dig där. din bild i tidningarna, den gör dig inte rättvisa. jag vill inte att folk ska kunna ta på dig såhär.

det är inte bara det att ditt försvinnande oroar mig. det är en ständigt närvarande känsla, en sprängande rädsla som finns överallt. inom mig vet jag, att detta är inte du.

och var är du. dagarna flyter in i varandra, spelas upp med en scen där du inte finns med. och du är så bra på att finnas med. det finns så många andra som inte finns med men som ändå är där. tusental, det tycks mig tusental. och alla dessa människor som ska röra sig samtidigt, genskjuta tiden som bitvis har lossnat. jag står i mitt eget rum och vet att du har målat en fond på dessa väggar. hällt dina färger i sorgens brunn.

och allting rinner över, jimmie. tiden natten världen allt. bakom mina ögon finns dammar av gråt. och det har bildats ett mycket stort hål. en sista utpost. en krater av saknad på min balkong.