Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till och med i sin sorg skulle hon misslyckas

 

 

hon vet att du saknar honom. hon saknar honom också ibland. det var längesedan nu. men det var alldeles nyligen hon fick för sig att det kanske smittar. för borta i parken har en svullnad slagit ut. man kan se det genom vilda blommor, i sälars ögon och på dina kotors skavda gång.

det var mer än vad snön kunde utlova. den kom för tidigt. och förut la den sig på marken, över det grå. som ett hastigt försök att glömma allt det fula. men ni såg igenom den i flera dagar. en plötslig grop och hur ni slipade på dess försänkning. hur ni sänkte vinterns färger där i vårens röda brunn.

kanske era sinnen var mer mottagliga för sällsamheter. för människor, för hur människor försvinner. fastän ingen överhuvudtaget hade gjort någonting. det var så saker blev allt det de inte var. hon visste inte ens vad som egentligen var viktigast, så hon släppte allt i sin närhet. sökte vidare det redan kända.

jag vill dela med mig av er historia. som på film. fast livet är aldrig som på film. det gör mera ont, och skrivkrampen kan bli outhärdlig. särskilt där, på andra sidan gården. tre trappor upp, svängdörr till hans skavda lungkött och ditt kalla rop. gällt, som hos ett mycket nyfött barn.

hon skulle aldrig kalla dig ett barn, för du var inget. men hon vet att du saknar honom. hans alltför stora skor som ingen vuxen ville snöra. hans sena steg hos den som aldrig riktigt fann sin gång. hon hörde aldrig skratten i hans hjärta, de där ljuden ingen annan visste om. när ett fönster stod på glänt till varje natt som aldrig fortskred.

hon ville vara stark, är det då man biter ihop? vandrar där som isen är som tunnast. för hon vet att du saknar honom. men det var längesedan fotsteg, det var längesedan barn på fjärde våningen. inte alltid, hon minns att det är kanske bara nu. det är bara tid. och tid går alltid över.

 

 




Övriga genrer av Carlita
Läst 867 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2008-05-15 01:27



Bookmark and Share


    ej medlem längre
du är riktigt bra!
2008-05-26

  isidore
Gillar som faen
2008-05-21

  ms. r ghazale
grymt skrivet, bra!
2008-05-18

  Thommy
Kan inte säga mycket mer än att jag älskade att läsa den. Stor applåd.
2008-05-15

  Anna Frölander
intressant med berättarperspektivet som utgår från någon som egentligen inte tycks ha varit med men som betraktat och sett alla skiftningar i de andra tres levnadsöden. Det är starkt berättat och mycket målande beskrivet.
Ibland tycker jag nog att, hur ska jag förklara... att orden snubblar på varandra, det blir lite grötigt, tänker främst på del tre. Men annars är jag med i texten. Det här styclet tycker jag nog är det starkaste och det som ger större klarhet till texten i övrigt, sambanden nystas ut mer:

/jag vill dela med mig av er historia. som på film. fast livet är aldrig som på film. det gör mera ont, och skrivkrampen kan bli outhärdlig. särskilt där, på andra sidan gården. tre trappor upp, svängdörr till hans skavda lungkött och ditt kalla rop. gällt, som hos ett mycket nyfött barn./

och så är jag väldigt förtjust i dessa rader, bilderna som du ger:

/hans alltför stora skor som ingen vuxen ville snöra. hans sena steg hos den som aldrig riktigt fann sin gång./ Tack.
2008-05-15

  Sladjana Zubcevic VIP
VACKERT!
2008-05-15

  Michaela Dutius
Oerhört väl skriven- håller spänningen vid liv texten igenom.
2008-05-15

  Död Mans Hand
Intressanta uppspjälkanden i perspektiv. Och skön känsla av ond vånda, om man får/kan säga så. Livet är bättre än på film, lite mer interaktivt och mindre Hollywoodsmörja. Men ibland kan man tycka att regissören är lite för hård..och produktionsbudgeten är ju alltid för snål ;-)
2008-05-15
  > Nästa text
< Föregående

Carlita
Carlita