Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

människor är änglar med en vinge - bara tillsammans kan de flyga


Änglavinge

 

Jag är glad att jag för en tid
tog mig friheten att låna din vinge

Jag är glad för att din närvaro
höll mig över vattenytan

Men din tystnad och frånvaro
har kylt ner alla mina varma känslor för dig

och jag sörjer
det som aldrig blev


Fri vers av Jojo
Läst 275 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-04-25 11:24



Bookmark and Share

  Rosmarin
\"jag sörjer det som aldrig blev\" -- verkligen en bra formulering och nog är det en verkligt mänsklig erfarenhet att sörja det som aldrig blev

vad är värst? att sörja det som aldrig blev - eller att sörja det som blev och som nu är över? är det inte det också som hamnar i sorgen du beskriver så fint över det som aldrig blev: sorgen över det som faktiskt blev av, som du skriver så fint om, och som nu är över?

den här dikten väcker mina tankar!
2008-04-25

  Marreb
Skönt att få låna andras vingar att få stödja sig mot ibland. Men skönt att upptäcka också att man faktiskt kan flyga själv också. :-)
2008-04-25

  Tabes
Förlorad vänskap...
Vi behöver varandra så väl.
Fast tiden kanske inte alltid är den rätta.
Fin dikt dock.
2008-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Jojo
Jojo