Som att tappa fotfästet
har jag gått vilse igen
bland främmande känslor och tankar
får jag ett utbrott
bara för att demonstrera ingenting

på ett osamanhängande vis kan man säga att det är vackert
när allting försvinner
och tappar betydelse
nästan som att kommunicera med en
redlöst berusad person
skulle en nybörjare i neuroser beskriva det hela

i en dans med livet som kavaljer
och med förnuftet som insatts
förlorar vi alla kontrollen
på ett eller annat vis
men det är inget man kan komma undan
och
på ett osamnhängande vis kan man säga att vi är vackra