En ensam flicka
står trollbunden
i nattens sken –
vattnet smeker
hennes bara hud

Med slutna ögon
för hon huvudet
sakta, sakta uppåt
från frusen mark
till oändligt valv

Regnet omfamnar
den frusna kroppen
till orörlighet och
en sprucken röst
stör nattens tystnad

”Oavsett vem du är
 kan du alltid önska
 upp mot stjärnorna
 som kan lova dig
 allting här i världen

 men bara en ängel
 av renaste kärlek
 kan ge dig lycka –
 uppfylla din själs
 djupaste önskning”



Hon gjorde sitt livsval
och blev förvisad
till den kalla världen
för att se stjärnorna
falla – en efter en