En havsbris vid västkusthamnen
Mörka moln och kraftiga vågor
Du får fram minnen från när du var barn
Du brukade vara här med din bror och din mor

Du tar av dig skorna
Sanden är fuktig mot dina trötta fötter
Där du går och samlar snäckor
Så som du alltid gjort som barn
På din barndomsstrand

Barndomsstranden får dig att gråta
Du kramar snäckorna hårt i handen
Dom krossas och smulor av skal är allt du har kvar
Du öppnar handen och sprider skalen ner vid strandkanten
I ett svep kommer en våg och sköljer bort skärvorna

Men det rinner fortfarande tårar från dina ögon
Det är sår från oförglömliga barndomsår