Så mycket för ingenting.
Livet bara livet och egentligen ingenting annat.
Ingenting annat!
Ja det gör jävligt ont i mig, ja!
Jag vill berätta och dela allt det som finns inuti mig.
Men jag vägrar!
Du kan endå inte förstå, ingen kan förstå.
Det bara är så!
Men hur ska jag överleva utan någon som förstår.
Det är så ensamt då man inte har någon att dela bördan med, så ensamt.
Men hur vet man vem man kan lita på?
Hur fan vet man?