foundation
you pour a cup of cofee, and get talking walls
jag skulle kunna gå härifrån
just nu bara
gå
och aldrig vända om
för ingenting väntar
och tiden har alltid varit min fiende
jag har alltid varit en såndär person
som sitter busskuren i och filosoferar
väntar på en bussjävel som aldrig kommer
någon dagsrytm har jag inte haft
men det har aldrig hindrat mig från att dansa
man tänker mycket på varför man
är ensam, varför klockorna står stilla
just när man silar tårarna från allt det där
som aldrig riktigt försvinner
för better times are coming men dom går
lika snabbt, och en minut av nån slags glädje
kan knappast mäta upp 16 års lidande
mina kuddar är alltid blöta och jag
kväver livet inne på rummet för
det gör inte lika ont att bli
avvisad av sina egna tankar som av dig
man har ju bara sig själv i slutändan
men om den personen egentligen
inte är något
då har man ju liksom ingenting
fortfarande tomhänt
och jag gillar det inte
jag skulle kunna gå härifrån
just nu bara
gå
och aldrig vända om
för ingenting väntar
och jag
väntar inte ens
på mig själv