Slutar det i mörkrets obeskrivliga fasor?

Dagarna räknas nu ner

slukas av den analkande döden

dödsbädden saknar en död kropp

jag längtar till en fridsam dödsbädd

tystnad kom över mina läppar

aldrig mer ska de formas till ord

aldrig mer ska trumhinnorna höra vinden susa

aldrig mer ska pupillerna träffas av solens strålar

aldrig mer ska händerna känna dina vackra ansiktsdrag

aldrig mer ska benen bära mig till flykt

ty jag har slutat gömma mig

hör jag tystnar

se jag bleknar sakta bort till stoft