Inget finns kvar längre
Jag är tömd
Tömd på allt hopp
På all lycka
Jag gav allt
Allt jag någonsin kunde ge
Så nu står jag här
Tom

Utan att veta
Veta vart jag ska börja
För att fånga
De lösa trådarna
Som en gång bildade
Det som jag kallade
Mitt liv

Jag försöker
Men undrar ibland
Om det är värt det
Inget kan bli som förr
För minnena sitter så djup
Ärren som bildades
Kommer aldrig försvinna
De kommer alltid påminna
Om att hur mycket du än ger
Räkna aldrig med något
För drömmar brister

Och när du väl kännt känslan
Känslan av smärta
Av hopplöshet
Så är du aldrig den samma
Även om tiden läker alla sår
Så förblir du
Förändrad