"Vad gör du då?"
"Tänker på dig gorgeous!"
"Åh, det kan inte va mycket att tänka på"
"Du anar inte!"

Tyst. Sömn.

Sen fångar hon min blick. Eller var det jag som fångade hennes?
Hur som helst såg vi in i varandra.
De andra försvann i det ögonblicket i någon slags tjock dimma och jag stegade henne närmare.
Och det var då hon greppade tag om mina handleder.
Hennes fingrar trevade efter mina och innan jag hann tänka efter så var våra fingrar sammanflätade.

Där bakom väggens slut stod de obetydliga och diskuterade viktigt.
På andra sidan stod vi i osynlig vinkel.
Hon med uppsikt. Jag visste att hennes fokus var mer på de andras eventuella blickar än på mina talande två.
Men vi närmade oss något där och då.

Fast det mest var på lek och skoj.
Genom skämt, knuffar och slag elektrifierar vi.

Varför behöver vi en ursäkt för något som är så äkta och självklart?!

Jag är uppslukad av henne.
Hennes ögon säger allt.
Hon är allt!