Hej gumman!
När du läser det här finns jag inte längre.
Då har jag lämnat den här hemska världen bakom mig.

Varför var du tvungen att ge mig just den där tröjan i födelsedagspresent? Förstod du inte att jag skulle se ut som ett fån i den. Orange... Jag har väl ALDRIG haft något med färgen orange i min närhet över huvud taget. Jag förstår inte hur du tänkte... Det har jag aldrig gjort... Men det spelar ingen roll längre, skadan är redan gjord - jag fick ju gå runt med den där jävla tröjan på stan, EN HEL DAG, och försöka se glad ut över mitt nya tillskott till garderoben. Men du såg aldrig, du såg aldrig när jag smet in på McDonalds toalett för att gråta, du såg aldrig hur jag bet i ärmarna allt vad jag orkade för att tröjaset skulle veta vad jag tyckte om den. Men det spelar inte heller någon roll längre. Det får vara bra nu, jag orkar inte mer... Vill inte vakna varje morgon och tänka på den där dagen. Därför lämnar jag dig nu.
Farväl!


PS. Strumporna du gav mig i julklapp tyckte jag däremot om, de vill jag ha på min begravning.