Jag tänker fortsätta söka
tills jag funnit dem alla

Med läpparnas abstrakta elektriska
känselspröt
aspirerar jag om att
få erhålla varendaste por

Vad är ditt firmament?
Säg bara till
så hämtar jag det hela
åt dig
För dig kan jag sträcka mig
alldeles tillräckligt
Du är redan högt upp
men jag kan agera
stege, hiss, ponton,
platå eller
pall
(en sån där hög med pålitliga
trappsteg, du vet)
Så du kan nå.

Under kyliga kvällar kan jag vara
din.
Kudde och filt
eller kanske bok
men kan du läsa mig?
Här finns sida
efter sida
av omsvepande kärlek.
Det enda syftet är att värma dig
(och kanske lite mig.)

Jag ska forska
tills jag upptäckt alla ömma punkter
och lindat dem med rosa bomull

Jag ska bygga dig en hiss
Wonkas glashiss
(bara mer haxxigt hållbar.)
Den kan bära dig
varhelst du vill
Till mig och lite till

Flyktiga ögonblick
håller jag fast
Din hand
hårt
hårt
men snällt
Likt en mamma med sitt barn
dansandes på lina över en vulkan.

Jag tänker minutiöst leta
med spruckna läppar
tills jag märkt varje yta,
placerat emblem överallt
liksom ettiketterat dig
med tillgivenhet

Jag bygger, håller,
forskar, sveper,
lindar, värmer,
stödjer, sträcker,
Söker
tills du inte längre innehar förmågan att vilja

Då.

Först då

stoppar jag undan mina
verk
tyg
Tunga i mun
Hälar mot mark

lägger mig ner bredvid
ditt gamla
ditt tomma
ditt ännu underbara
skal

och vilar en smula
medan amors båge plågsamt långsamt smulas sönder
till sträva värkande flisor
i din nära frånvaro